Sweden Rock Festival 2015

Antal missade band: för många.
Antal gubbar med bilder på mina bröst i sina telefoner: Tillräckligt för 3 skilsmässor.

Så som ni märkt har ju bloggen stått lite stilla några dagar. Jag råkade nämligen dra en dag tidigare till Sweden Rock och tappade någonstans fem mil innan ankomst bort minnet av att jag hade en blogg. Men jag har druckit en jävla massa sprit, upptäckt nya grymma liveband (Mother's finest), strippat på takfest och träffat många long lost friends. Allt i sällskap av min goa sambo som är dum nog att hänga med på mina upptåg, och mina fina vänner från världens alla hörn.

Äh, det är fan skittråkigt att redogöra för festivaler. Men om någon känner någon som gick förbi takfesten och har orimligt många bilder på två dumhuvuden som står och flashar brösten och tror att de kan dansa - hör av er! Min sambo efterlyser bilder för "eget bruk" så att säga.

Bild 3-6 är stulna av Amanda Decibel Clarén.
1

Home alone

Så var man lämna ensam medan sambon påbörjar sin väg upp till sweden rock. Känns aningen bittert att syntharn i förhållandet hinner dit 2 dagar före mig, men vad är väl en kall röv på en camping...?

Själv får man nöja sig med den överskattade packningen och upprätthållandet av hoppet om att bikinin kanske kan behöva åka med ändå. Och jobb. Två dagar kvar till ledighet och fy för i helvete vad skönt det ska bli!

 

Sagan om tältet vi inte kom överens om

Okej, så jag och sambon tänkte alltså leva sambolivet även på festival i sommar. En sådan typisk grej som antingen slutar med förgiftad öl eller bebisar 9 månader senare. Förra gången sov jag större delen av tiden medan min sambo blev kompis med "norrmän" (eller som vi andra som inte har samma problem med dialekter kallade dem, göteborgare) så problemet löste väl sig lite av sig själv så att säga.

Nåja. Vi hade i alla fall kommit överens om att köpa ett billigt tält att dela på. Jag tänkte mig 200 spänn för ett minitält på Rusta. Jag är liten, min sambo är inte skitstor. Plats är överflödigt och jag suger på att bygga upp tält. Plötsligt lider min sambo då av någon tillfällig klaustrofobi och vill därför lägga 800 spänn på ett så kallat "rymligt tält". När jag påpekade den obefintliga rimligheten i detta beslut gick vi således över till simpla pop-up tält. Alla som en gång varit bekväma och använt ett pop-up tält vet att det enda smidiga med den typen av tält är just att de poppar upp. Men tälthelvete fraktar sig inte till festivalen själv och jag vägrar bära runt på ett stort tefat en gång till. Så ja. Vi blev griniga och arga och allt det där människor som lever med varandra blir. Han skrek, jag grinade, alla var olyckliga och trotsiga....

.... och sen fann vi det här. I garderoben.

 


1