Sagan om tältet vi inte kom överens om

Okej, så jag och sambon tänkte alltså leva sambolivet även på festival i sommar. En sådan typisk grej som antingen slutar med förgiftad öl eller bebisar 9 månader senare. Förra gången sov jag större delen av tiden medan min sambo blev kompis med "norrmän" (eller som vi andra som inte har samma problem med dialekter kallade dem, göteborgare) så problemet löste väl sig lite av sig själv så att säga.

Nåja. Vi hade i alla fall kommit överens om att köpa ett billigt tält att dela på. Jag tänkte mig 200 spänn för ett minitält på Rusta. Jag är liten, min sambo är inte skitstor. Plats är överflödigt och jag suger på att bygga upp tält. Plötsligt lider min sambo då av någon tillfällig klaustrofobi och vill därför lägga 800 spänn på ett så kallat "rymligt tält". När jag påpekade den obefintliga rimligheten i detta beslut gick vi således över till simpla pop-up tält. Alla som en gång varit bekväma och använt ett pop-up tält vet att det enda smidiga med den typen av tält är just att de poppar upp. Men tälthelvete fraktar sig inte till festivalen själv och jag vägrar bära runt på ett stort tefat en gång till. Så ja. Vi blev griniga och arga och allt det där människor som lever med varandra blir. Han skrek, jag grinade, alla var olyckliga och trotsiga....

.... och sen fann vi det här. I garderoben.

 


1
Bunny

Perfekt ju!