Gott nytt år.

Och en sämre bild på mitt nya hår.

1

Ibland är det lilla en hummer och skumpa.

Senaste tiden har min obefogade "jag är en vit kvinna med fast jobb och tak över huvudet men vill ändå räcka fingret åt alla jävlar jag möter på stan"-ångest varit och hälsat på igen. Sängen är min bästa vän och nyårspeppen som funnits där är som bortblåst. Alla andra år har jag haft givna planer. Att inte ha det, i samband med ångesten, får allt att kännas som ett jävla måste. Dessutom är raketer fan något av det mest obehagliga som finns. Speciellt när du ska spendera dagen i en storstad där folk skjuter åt höger och vänster och mest troligt skulle kunna smälla facet av en person som mig som är född med oflyt.

Men ja, ni vet, jag råkar ju ha världens bästa karl. En karl, som trots sin manliga förkylning skippar skrivandet av sitt testamente och ger sig ut för att köpa hummer och skumpa. Slutar det med att jag pillar navelludd och ber världen fara åt helvete så lär jag i alla fall göra det med stil.


Dum och dummare i Tyskland i somras. <3
 

Julmatsfettet har visst satt sig i hjärnan på vissa.

Inatt när jag inte kunde sova och satt full och nyss hemkommen från krogen så tröttnade jag på folk helt enkelt. Eller ja, jag var väl mest ledsen över att människor är så blinda och bara ser sitt eget kvarter, typ.

Nu äter jag frukost och låter folk bråka över min status bäst de vill. Jag har en lånekatt att gosa med.


"Jag ville inte skriva något på facebook om det här men jag kan inte vara tyst längre.

Såg någon dela något från Björn söder. Jag dömer inte alla som röstat på SD. Kanske gör det mig dum, eller så gör det mig mänsklig. Jag är uppvuxen på landet, som så många andra som röstar på SD. Jag träffade den första "icke svenska" personen i mitt liv när jag gick i femte klass. Han blev en av mina bästa kompisar på den tiden. Det enda som skilde oss åt var orden vi valde när vi svor (jag lärde mig lika många av honom som han lärde sig av mig) men annars var vi väldigt lika. Vi hade bråk mellan syskon, kärleksproblem, kompisfejder osv. Som alla andra i den åldern. Samma människor sitter idag och stöttar SDs politik (som inte bara tycker illa om mig som bisexuell kvinna som vill ha rätten att göra abort om jag skulle få ett oönskat barn utan dessutom hade velat neka en av mina bästa barndomsvänner ett liv i sverige) när dem aldrig skulle sagt något när jag och den "icke svenska" killen hade långa samtal in på natten om kompisar och flickvänner. Vad hände? Vad skiljer er syn på människovärde idag från då?

Jag dömer inte. Jag skulle aldrig säga att alla som röstar på sd är renodlade rasister, för jag känner dem. Jag vet vilka som röstat så. Det enda jag önskar är att ni som röstat för ett bättre samhälle genom att rösta bort något ni inte känner till, tar er en tur genom världen, läser böcker, läser Koranen och allt annat som känns främmande... för att få en bättre helhet. Jag var också en oerfaren människa en gång. Jag är också uppväxt på landet. Jag vet vad man läser i tidningen och jag vet hur man reagerar när ens bror blir misshandlad av några med turkisk härkomst. Det är lätt att döma. Men det är precis lika lätt att vidga sina vyer.

Jag dömer ingen. Jag vet varför ni gör som ni gör. Jag vet varför ni tänker som ni gör. Jag tänkte också så. Men jag lärde mig att älska, och jag hoppas ni gör det också."

1